Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

Kategori: Okategoriserade

Så får vi ett vettigt alternativ till valet 2018

Då var det dags att avslöja vad som vore ett vettigt alternativ och hur det skulle kunna uppnås. Som ni har kunnat läsa i mina tidigare blogginlägg (“Vart tog det vettiga alternativet vägen?” och “Nej, SD är inte heller ett vettigt alternativ”) finns det idag inte något vettigt alternativ att rösta på. Jag ser inte dagens partier som några trovärdiga alternativ till att lösa de problem som Sverige idag ställs inför. För att citera Anna Dahlberg från en av sina ypperliga krönikor: “Ingen har i dagsläget en susning om hur detta ska lösas”. Då avseende integrationen, men det är långt ifrån den enda utmaningen som politikerna står handfallna inför. I många fall är problemen självförvållade, medan de i andra fall är resultat av en förändrad värld.

Vill kunna lita på att de styrande gör sitt jobb
Som vanlig medborgare vill jag inte behöva ta ställning i sakfrågor som om Sverige ska vara med i NATO eller inte. Eller om hur vi ska få världens bästa skola för alla. Eller om hur vi ska göra för att hjälpa människor i nöd på bästa sätt. Detta är frågor som jag förväntar mig att våra folkvalda politiker sätter sig in i och tar bästa möjliga beslut om. Det är deras jobb att ta ansvarsfulla och väl genomtänkta beslut, där man har tänkt steget längre och analyserat alla de konsekvenser som besluten kan tänkas få. Tyvärr har de styrande inte levt upp till våra förväntningar och deras förtroendekapital är nu helt förverkat.

Vi behöver ett vettigt alternativ som kan ena Sverige
Vad vi behöver är ett vettigt alternativ som kan ena Sverige och skapa en handlingskraftig och ansvarsfull regering som folk har förtroende för. Med dagens partier så finns det ingen konstellation som skulle kunna ge oss en regering som folket skulle ha förtroende för. Det förtroende som folk i gemen haft för dagens partier har förverkats och det kommer sannolikt att dröja länge innan den kan återgå till tidigare höga nivåer. Och så kan vi inte ha det någon längre tid. Vad vi behöver i svensk politik är något som i entreprenörsvärlden kallas för en “disruptive idea” (svårt att hitta nån bra svenskt uttryck för det), som kan förändra politiken som vi ser den idag. Det är dags att tänka utanför boxen.

Ett parti baserat på krav på dess företrädare istället för dess partiprogram
Jag tror det är dags att vi får ett parti som baseras på krav och förväntningar på dess företrädare snarare än ett fastlagt partiprogram med detaljerade och rigida utfästelser. Företrädarna för partiet ska åläggas att agera ansvarsfullt och ta välgrundade och rationella beslut utan inblandning av egenintresse eller fasta övertygelser. Dessutom skall dess företrädare ha respekt för våra gemensamma resurser och verka för att man nyttomaximerar utnyttjandet av dessa. Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket, som en gammal S-politiker sa en gång i tiden.

Ett parti som verkar för att göra det bättre för alla
Jag vill se ett parti som verkar för att göra det bättre för alla, istället för att enbart se till sina egna väljares bästa. De som styr Sverige skall göra sitt bästa för att säkerställa en hållbar och optimal utveckling av Sverige som gynnar alla Sveriges medborgare. Därmed inte sagt att det ska finnas någon strävan efter att det ska bli lika mycket bättre för alla eller någon strävan efter att alla ska få det lika bra. 

Bra ledare och politiker är öppna för alla möjligheter
Intresseorganisationer är vitala ingredienser i en demokrati, men de bör aldrig styra ett land. Ej heller bör ett land styras av personer vars sinne är blockerat av fasta övertygelser. Bra ledare och politiker måste vara öppna för alla möjligheter och idéer och aldrig tro sig veta. “I samma stund som man tror sig veta har man också uteslutit möjligheten att man faktiskt har fel” (mer om det i mitt tidigare blogginlägg “Tro aldrig att du vet”). Man måste vara öppen för att en meningsmotståndare ibland faktiskt kan komma med bästa lösningen. Därför bör man alltid vara ödmjuk inför sina meningsmotståndare och aldrig dras med i någon pajkastning. En bra politiker ska kunna argumentera för sin sak utan att förkasta andras idéer. Man bör också kunna erkänna sina misstag och undvika att skylla på någon annan. 

Ypperliga förutsättningar för ett nytt parti att ta plats i svensk politik
Det har nog aldrig funnits ett bättre tillfälle för ett nytt parti att uppstå i svensk politik. Mycket tack vare att avsaknaden av ett vettigt alternativ är så stor. Jag tror det är väldigt få som verkligen känner tillit till de befintliga partiernas förmåga att styra Sverige. Därtill finns det också en annan faktor som talar för att det finns goda förutsättningar för att verkligen lyckas få till ett vettigt alternativ. Det är att de flesta tokstollar och vildhjärnor, som normalt sett annars lätt nästlar sig in i ett nytt parti, nu redan är engagerade i SD.

Att bilda parti direkt är ingen bra strategi
Jag tror dock inte första steget är att bilda ett nytt parti. I första hand handlar det om att samla folket kring idén om ett vettigt alternativ och låta det formas av folket. Och eftersom ett vettigt alternativ ska baseras på krav och förväntningar på dess företrädare så krävs det att man lyckas locka till sig riktigt bra företrädare. Ett nystartat parti utan ett riksdagsmässigt väljarstöd kan aldrig locka till sig de bästa politikerna. Samtidigt så krävs det sannolikt dock en kärna av engagerade personer för att dra igång en folkrörelse som denna. Så om man nu redan har bildat ett parti så kan man ju ändå utgå från det och reformera det till ett vettigt alternativ.

Duktiga och ansvarsfulla politiker finns och kan värvas
Dessutom tror jag inte på ett parti som styrs av ett gäng amatörer. Jag är övertygad om att det finns många duktiga och ansvarsfulla politiker i så gott som alla partier, som inte är blockerade av ideologiska övertygelser eller styrda av egenintresse. Många av dessa tror jag känner sig vilsna i sina partier idag. Och skulle ett vettigt alternativ finnas med ett riksdagsmässigt väljarstöd, så tror jag mycket väl man skulle kunna locka till sig dessa som företrädare för partiet.

Kreativitet och entreprenörstänk behövs
Det räcker dock inte bara med duktiga politiker som företrädare. För att lösa den situation som Sverige har försatts i tror jag också att det krävs ett innovativt tänkande och stort inslag av entreprenörskap. Därför tror jag också att man behöver knyta till sig kreativa personer med entreprenörsbakgrund som är vana att tänka utanför boxen så väl som innanför boxen.

Så vem ska plocka upp bollen?
Många tänker säkert att detta är en utopi och att det aldrig skulle gå att uppnå. Det tror dock inte jag. Jag kan såklart ha fel, men jag tror det är många som gladeligen skulle ge sin röst till ett vettigt alternativ som jag beskriver ovan. Om det bara fanns. Frågan är bara vem som kommer att ta bollen. Inget av de 8 existerande riksdagspartierna lär kunna reformeras till den grad att det blir ett vettigt alternativ. Rimligtvis borde något parti utanför riksdagen kunna plocka upp bollen eftersom det skulle ge dom en USP (Unique Selling Point) utöver det vanliga. Bäst hade det ju dock varit om det uppstått som en folkrörelse. Troligast är det nog dock att något befintligt parti kommer att plocka upp bollen. Vem som än gör det kommer att få min röst i valet 2018.

 

Om att sitta på ett skenande tåg

Något som jag förundrats över är hur en del haft så svårt för att förstå hur någon som inte är rasist ens kan överväga att lägga sin röst på Sverigedemokraterna. Det har varit så otänkbart för en del att de helt enkelt dragit slutsatsen att alla som ens överväger att lägga sin röst på SD är rasister. Personligen tror jag att SDs väljarbas utgörs av ytterst få personer som är rasister eller ens främlingsfientliga. Hur kan det då vara att så många valt att lägga sin röst på SD? Det ska jag försöka mig på att ge en pedagogisk förklaring på.

Föreställ dig att du sitter på ett tåg tillsammans med dina barn. Det är en ganska behaglig resa. Men efter ett tag så märker du hur farten på tåget har ökat ordentligt och nu har det börjat skaka lite oroväckande mycket. Längst fram i tåget sitter de som kör tåget och de försäkrar dig  om att läget är helt under kontroll. I ett hörn står dock en liten välkammad kille och talar om att vi måste dra i handbromsen annars kommer tåget att krascha. Bakom denna välartade pojk, som vi kan kalla för Jimmie, står det ett gäng riktigt otäcka killar. Till saken hör att Jimmie har stått där och sagt att vi måste dra i handbromsen från första början. Så du låtsas inte om honom.

De sju som kör tåget påstår sig inte heller bry sig om honom. Men för att inte bry sig om honom så är de märkligt nog väldigt noga med att påtala just detta. Och så fort Jimmie ber dom göra något så gör dom helt tvärtom. De upprepar också gång på gång att Jimmies föräldrar var ökända tågrånare. Så honom ska vi akta oss för. Hur som helst så nöjer du dig med svaren och sätter dig igen.

Men tåget ökar nu farten ännu mer och det skakar nu mer än någonsin. Samtidigt så finns ett gäng passagerare på tåget som jublar när tåget ökar farten. Dessa personer hånar samtidigt de som uttrycker oro över farten. De som oroas behandlar man som barn och de förklarar att du är en idiot om du tror att tåget skulle kunna krascha. Det är dock många nu som anslutit till Jimmies skara även om de gör sitt bästa för att gömma sig eftersom de inte vill bli kallade för idioter.

Nu börjar de sju som kör dela ut skygglappar till passagerarna. De jublande fartfantasterna tar glatt på sig skygglapparna och fortsätter jubla när tåget ökar farten ännu mer. Andra passagerare tar på sig skygglapparna bara för att slippa se vad som händer. Du själv sätter kanske skygglappar på dina barn, men själv känner du dig nu orolig på riktigt över vad som händer. Nu ökar farten dessutom ytterligare på tåget och nu börjar du se sprickor i tåget och här och var börjar det lossna bultar.

Men de sju som kör försäkrar dig fortfarande om att läget är under kontroll även om du nu kan se att de börjar bli lite svettiga i pannan. Märkligt också att den skallige som körde tåget tidigare när resan började, nu verkar ha hoppat av tåget. Nu känner du att du måste göra något. Men vad har du för alternativ? Antingen så kan du välja att sitta lugnt på din plats och lita på de som kör tåget och som inte verkar ha några tankar på att sänka farten. Eller så kan du välja att stöjda tågrånarens pojk som vill dra i handbromsen. Det vettiga alternativet hade ju varit någon som bara hade velat sänka farten på tåget och se till lappa ihop det. Men det alternativet finns inte. Så i avsaknad av ett vettigt alternativ och att du är uppriktigt orolig över situationen så väljer du att ge din röst till Jimmie…

Eller vad hade du gjort?

Det här är givetvis förenklat, men jag tror detta överensstämmer ganska bra med hur många känner, som övervägt att lägga en röst på SD. Jag tror inte att de egentligen vill sitta på ett tåg där Jimmie och hans otäcka kumpaner kör. Men primärt så gäller det bara att få stopp på tåget och SD är då enda alternativet.

Ovanstående historia skrev jag för några månader sedan. För att bara ett par dagar senare, innan jag publicerat den, upptäcka att en liknande historia redan hade postats på Facebook några veckor tidigare. Den snarlika historien handlade om en flygresa och skrevs av den eminenta debattören Jonas Andersson

Min historia har dock sina egna poänger så jag låter därför publicera den nu. Vad som hänt sedan jag skrev denna historia är att de som kör tåget börjat inse att tåget inte håller för den fart tåget framförs i. Därför har man nu motvilligt vidtagit åtgärder för att försöka sänka farten lite grand. Samtidigt verkar de styrande sju vara långt ifrån att förstå varför man hamnat i den situationen man nu är i. För de oroliga resenärerna saknas fortfarande ett vettigt alternativ.

Fortsättning följer…

God Jul! 🙂

Tro aldrig att du vet

Tro aldrig att du vet. För i samma stund som du tror att du vet utesluter du också möjligheten att du faktiskt har fel. Således slutar du lyssna på information och källor som på något sätt motsäger din vetskap. Helt enkelt för att det är onödigt att ta till sig i och med att du redan vet, tror du. Istället förstärker du din egen vetskap genom att ta in mer information och källor som understryker det du redan tror dig veta. Eftersom du vet, så känner du också att du står över alla andra som inte vet. Detta gör att du gärna, medvetet eller omedvetet, förlöjligar dina meningsmotståndare och hånar dem för att de inte är lika kloka som du. För du vet ju att du har rätt och de har fel.

Upplevd vetskap sprider sig
Tyvärr tror jag att vi människor har alltför lätt att uppleva att vi vet saker och ting som vi i själva verket bara tror eller tycker. Det värsta är när personer med fast övertygelse hamnar i ledande och/eller framträdande positioner i samhället. När någon påstår sig veta något uppfattar ju andra det lätt som en sanning. Denna “sanning” kan de sedan sprida vidare som sin vetskap. Detta är sånt gör att ideologier och religioner kan födas och leva vidare. I lagom mått är det inget problem, men tyvärr kan det vara extremt destruktivt för vårt samhälle och är sannolikt roten till mycket ont i världen. De personer som är fast övertygade och påstår sig veta tror jag är samma människor som skulle kunna användas som verktyg för destruktiva ändamål under fel ledning.

Politiker med fasta övertygelser är skrämmande
Jag tycker därför det är en skrämmande tanke att vi har politiker och beslutsfattare som styrs av fasta övertygelser och tror sig veta. Det är inget fel med att tro att man har rätt, så länge man inte påstår att man vet att man har rätt.

Idépolitiker, egopolitiker och realpolitiker
Som jag upplever det så finns det rent krasst 3 olika typer av politiker, som jag kallar för idépolitiker, egopolitiker och realpolitiker. Idépolitiker är dom som är politiker till följd av att de har fasta övertygelser om vad som är rätt och som de upplever som vetskap. Det är den typen av politiker som kommer att köra hårt på sin linje och aldrig vika en tum oavsett vad någon säger. De kommer aldrig erkänna att de har fel utan alltid att ha någon “logisk” förklaring oavsett och helst skylla på motståndarsidan.

Sen finns det egopolitikerna som är politiker för egen vinnings skull. Denna typ av politiker strävar efter att själv göra karriär. Skulle det visa sig att de har fel så kommer de att försöka se till att sätta sig själva i säkerhet innan det uppdagas att de styrt båten helt fel. Denna typ av politiker utger sig gärna för att ha en fast övertygelse, men skulle egentligen kunna företräda vilket parti som helst. Det som ofta kännetecknar en egopolitiker är deras feghet, som är en följd av att de är oerhört måna om att upprätthålla en fin fasad.

Slutligen finns det de politiker som faktiskt vill göra det bästa för samhället och som jag kallar för realpolitiker. De som ser en tillfredsställelse i att göra samhället så bra och framgångsrikt som möjligt på alla möjliga plan. Värderingar må färga deras ställningstaganden, men de är öppna för all information och ser till att göra ordentliga risköverväganden.

Realpolitiker undanträngda?
Det är den senare typen av politiker som jag vill se styra landet. Tyvärr är min känsla att riksdagen idag till stor del utgörs av idépolitiker och egopolitiker. Dessutom är debattklimatet sådant att det nu är mer regel än undantag att uttrycka sig som att man vet. Det finns inget som är mer frustrerande än att argumentera och diskutera med någon som tror sig veta och påstår sig veta. Det kan förvisso vara effektivt i debattsituationer och ger stort genomslag tack vare media. Kanske är det därför som realpolitikerna har trängts undan? Vart är realpolitikerna när vi behöver dom?

Detta är bara början
Mycket av syftet med den här bloggen är att försöka belysa faran med fasta övertygelser och upplevd vetskap. Det kan hända att jag kommer att komma med kontroversiella åsikter eller synpunkter, men jag kommer aldrig att påstå att jag vet saker och ting. Jag kan mycket väl ha fel och jag förväntar mig att du kommer att påpeka när du tror att jag har fel. Det kan också hända att vi inte kommer att förstå varandra ibland. Men tro aldrig att du vet. Finns det någon annan som har en uppfattning som motsäger din vetskap, då finns risken att det faktiskt är du som har fel. Så om du tror dig veta, så se till att aldrig någonsin håna eller förlöjliga den som inte vet det som du tror dig veta.