Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

Kategori: Politiker

Vikten av att förstå men inte blidka vänstern

Men hallå vänstermänniska! Hur tänker du egentligen? Det tror jag är en tanke som slår många högermänniskor. Svaret på den frågan lämnas däremot alltid obesvarad. Nu kommer jag dock göra ett försök att bringa klarhet i hur vänsterfolket tänker och varför de tänker som de gör och hur det påverkat högern. Givetvis har jag en hel del fördomar och föreställningar om vänstermänniskor som kommer att vädras i och med detta. Och jag kan mycket väl ha fel. Men i så fall så räknar jag med att du kommer att påpeka detta.

Högerfolk är onda och vänsterfolk är korkade
Själv är jag en högermänniska. Inte nödvändigtvis mycket till höger men definitivt till höger och har så varit i, mer eller mindre, hela mitt liv. Uppenbarligen så har vi till höger och vänster väldigt olika syn på varandra. En syn som sannolikt i huvudsak är baserad på fördomar. Grovt generaliserat och förenklat kan man nog summera det till följande. Vänstern ser högerfolk som onda eller i bästa fall egoistiska och högern ser vänsterfolk som korkade eller i bästa fall missunnsamma.

Svårt att förstå varandra när vilja saknas
Jag tycker det är sorgligt och lite märkligt att vänsterfolk och högerfolk är så oförstående för varandra. Vi lever ju trots allt i samma värld och vi hade kunnat haft så mycket bättre och konstruktiva debatter om vi hade haft en större förståelse för varandra. Men en vänstermänniska verkar ha väldigt svårt att verkligen föreställa sig hur högerfolk tänker. Och på motsvarande sätt så har högerfolk väldigt svårt att förstå hur en vänstermänniska tänker. Dessutom verkar det finnas en inbyggd ovilja att försöka förstå hur den andre tänker. I huvudsak beroende på att man redan tror sig förstå hur den andre tänker. Men också för att man föredrar att ta till sig information som bekräftar sin egen världsbild och personliga uppfattning om saker och ting.

Egentligen vill vi alla samma sak
Jag tror dock att det hade varit bra om vi kunde förmå oss själva att öka förståelsen för varandra. För grejen är den att egentligen så vill vi samma sak. Alla vill vi göra världen lite bättre och minimera lidande och misär för dess invånare. Dock är det stor skillnad i hur man tänker sig att åstadkomma detta på bästa sätt.

Vänstern ser världens välstånd som något beständigt och konstant
Grovt förenklat vill jag påstå att roten till allt missförstånd ligger i två olika världsuppfattningar. Vänstermänniskor lever med en uppfattning om att det finns en stor pengapåse med pengar i världen. Denna pengapåse innehåller en viss konstant mängd pengar som är fördelade bland alla världens invånare. I och med att pengapåsen alltid är lika stor innebär det att om en person blir rikare än andra så sker det på bekostnad av någon annan. Därför strävar vänstern efter att alla ska få lika stor del av pengapåsen.

Högern ser världens välstånd som något föränderligt och påverkbart
Enligt högermänniskan fungerar det inte på det sättet. Högerns syn på pengapåsen är att den kan växa eller krympa som en konsekvens av olika beslut och händelser. Dvs att även om det är någon som blir väldigt mycket rikare än andra så behöver det inte ske på bekostnad på av någon annan. De som blir rika kan bli det genom att få pengapåsen att växa. Och när den växer kan det samtidigt innebära att andra också får det bättre. T ex genom innovativa företag som skapar nya arbetstillfällen med mera.

Med vänsterns världsbild är det logiskt att se högern som ond
Men det är klart, om man nu tror att den som blir rik blir det på bekostnad av andra så är det ju förstås också naturligt att föreställa sig den rike som en egoistisk eller t o m ond människa. Och eftersom högern tycker det är okej att rika ska få vara rika, så anser vänstern att också högerfolket är onda. Ju mer höger du är desto ondare är du. Och ondast av de alla är ju förstås de som är extremt mycket höger.

Svårt för högern att föreställa sig vänsterns rädsla
Just den här synen som vänstern har på högern som onda människor tror jag högermänniskor har svårt att inse vidden av. T ex tror jag att högermänniskor har väldigt svårt att föreställa sig den rädsla för extremhögern som vänstern känner. De flesta högermänniskor tror nog att vänsterns retorik, där de jämställer SD-anhängare som nazister och rasister, mer eller mindre bara är en strategi. Men där misstar vi nog oss, för det är sannolikt så att vänstern faktiskt på allvar verkligen tror det de säger. Och i kampen mot ondska skyr man inga medel.

Högern har dansat efter vänsterns pipa och tappat sin trovärdighet
Vad högern behöver inse är att en regering med SD i princip är praktiskt omöjlig till följd av vänsterns rädsla. Så vad är då alternativet? Idag finns inte något vettigt alternativ för en högerregering. Högern har tyvärr dansat efter vänsterns pipa under ganska lång tid nu i rädsla för att bli utpekade som onda. Detta har resulterat i en mängd irrationella beslut, tagna, till synes, utan konsekvensanalys. Vilket gjort att de befintliga högerpartierna tappat trovärdighet och förtroende.

Väljarna vill känna förtroende
Min analys är att väljarna generellt sett röstar på det parti vars företrädare man har mest förtroende för när det gäller att styra landet. Så länge man har förtroende för de som styr så spelar inte sakfrågorna någon större roll. Man förutsätter helt enkelt att de som styr landet gör det på bästa sätt och är mer lämpade att ta beslut i sakfrågorna än väljaren själv. Om det sen är att man har lika mycket förtroende för flera partier, ja då är det partiernas ställningstaganden i, för väljaren angelägna, sakfrågor som avgör.

Utan förtroende blir väljaren irrationell
Det som nu dock hänt är att en stor del av väljarna mer eller mindre helt tappat förtroendet för de som styr landet. Men även om man inte hittar något parti man känner förtroende för vill man inte gärna slänga bort sin röst genom att rösta blankt eller något icke riksdagsmässigt parti(<4%). Så därför har många röster hamnat på det parti som retar de andra partierna allra mest, även om väljaren inte har förtroende för företrädarna för det partiet heller. Vad de andra partierna sedan gör för ställningstaganden i sakfrågor kommer i princip inte spela någon roll, så länge väljaren inte återfår förtroende och tillit till partierna.

Vi behöver ett parti som vågar föra högerpolitik
Så vad vi behöver är ett högerparti som vågar föra högerpolitik. Visst kommer vänstern att se det partiets företrädare och väljare som onda eller i bästa fall egoistiska. Men det ingår i deras världsbild och det enda vi kan försöka göra är att presentera vår världsbild och jobba för ett bättre värld utefter den. Det är vansinnigt att anpassa högerns politik efter vänsterns världsbild.

Låt oss återställa ordningen i svensk politik
Det är, enligt mig, tämligen klart att SD knappast kommer att kunna utgöra underlag för en regering under överskådlig framtid. Men då gäller det att vi till höger ser till att folk får ett vettigt alternativ att rösta på till valet 2018. De befintliga högerpartierna kommer sannolikt inte kunna vinna tillbaka förtroendet och tilliten som de förlorat. Åtminstone inte på så kort tid som det är fram till nästa val. Men jag har ändå hopp. Uppstickaren Medborgerlig Samling (MED) har till synes alla förutsättningar för att kunna bli det vettiga alternativet, som så väl behövs för att återställa ordningen i svensk politik!

Varning för varningar

Snart 2 månader har gått sedan Trump vann presidentvalet i USA. En valutgång som enligt många var rena katastrofen. Faktum är att när jag tänker tillbaka på presidentvalet så är det bestående intrycket att det var det enda argumentet till varför man skulle rösta på Hillary Clinton. Mer eller mindre på samma sätt var det tidigare i somras vid Brexit-valet. Huvudargumentet för att rösta på Bremain var att det skulle vara katastrof om Brexit-sidan vann.

Uteblivna katastrofer
Nu har det ju inte gått så lång tid sedan dessa val, men kortsiktigt kan vi ju konstatera att katastrofen har uteblivit. Sannolikt kommer det inte att bli någon katastrof som en direkt följd av dessa val på längre sikt heller. Visst kan det sannolikt få vissa negativa konsekvenser i vissa avseenden, men samtidigt kan det säkert få andra positiva effekter i andra avseenden.

Berövade på ett fungerande varningssystem för “vargen”
Problemet är ju att när man ropar “vargen kommer” utan att vargen verkligen dyker upp förlorar man ju förtroende för den som ropar. Att det dessutom nu sker i sådan omfattning från alla håll gör ju att vi nu, mer eller mindre, är berövade på ett fungerande varningssystem den dag när vargen verkligen dyker upp. För sannolikt är varningsropen så devalverade att de tappat sin betydelse oavsett vem som ropar. Sen om vargen en dag dyker upp så är det inte så säkert att den kommer från det håll man förväntar sig. Det är inte ens säkert att det kommer att vara en varg.

Självförtroende saknas?
Hur har vi hamnat i den här situationen? Om man nu vill övertyga någon om sina egna idéers förträfflighet så hade det väl varit bäst att fokusera på det istället för att sätta fokus på det som man tycker är dåligt? Men lyssnar man på debatter idag så handlar det i väldigt hög grad om att försöka skjuta ner motståndarens förslag och bedrifter istället för att lyfta fram sina egna idéer och det man tycker är bra. Frågan jag ställer mig då är ju om det helt enkelt är så att man själv inte tror på sina egna idéer eller om det till och med är så att man saknar bra idéer och svar på sakfrågor. För jag kan mycket väl förstå att om man saknar bra idéer och lösningar, då har man inte mycket annat val än att fokusera på att klanka ner på motståndaren och dennes idéer och bedrifter.

Vägen till konstruktiva debatter
Har du bra idéer och lösningar så se till att framföra dem väl och underbygg argumenten för dem. Det är såklart okej att deklarera att man inte tror på motståndarens förslag och visa på varför ens egna förslag är bättre i jämförelse. Men se till att undvika invektiven och låt bli att medvetet missförstå och övertolka din motståndare. Först då kan du vinna förtroende och uppnå en konstruktiv debatt.

Och du? Detta gäller inte bara politiker utan oss alla som i någon mån talar för eller emot något. Måtte vi få bättre debatter under 2017! 🙂

Nej, SD är inte heller ett vettigt alternativ

Inlägg med liknande rubrik har jag sett några stycken under de senaste åren. Då skrivna av personer med vänstersympatier som pratar till SD-väljarna som om de vore barn och inte förstod bättre. Dessa inlägg har knappast resulterat i något annat än ryggdunkningar från likasinnade. I själva verket har inläggen istället bara bekräftat att många har väldigt svårt att förstå hur så många kan välja att lägga sin röst på SD. Detta tror jag mig dock förstå och har förklarat i mitt tidigare blogginlägg “Om att sitta på ett skenande tåg”.

Nu ska jag dock förklara varför jag anser att SD inte är ett vettigt alternativ och med stor sannolikhet aldrig kommer att bli något vettigt alternativ.

Sverigedemokraternas politik är inget att förfäras över
Att SD inte är något vettigt alternativ har egentligen ingenting att göra med den politik de för. Läser man partiprogrammet så är det inte något som i sig är något att förfäras över. Faktum är att jag tror att de i flera fall har helt rätt i det dom säger. T ex är jag övertygad om att det hade varit bättre att fokusera våra hjälpinsatser i närområdet istället för att nästan bara hjälpa dom som knackar på vår dörr. I alla fall om vi vill hjälpa så många människor som möjligt och de som verkligen behöver hjälpen mest. Och det är väl det som vi egentligen vill?

Visst är det kanske enklare att hjälpa den som knackar på dörren. Eller rättare sagt så är det svårare att neka den som knackar på dörren. Att de som behövde hjälpen mest inte fick den hjälp de behöver kan man ju alltid skylla på någon annan.

Hur som helst så valde ju alla utom SD att ställa sig bakom strategin att lägga våra resurser på de som tog sig till Sverige. Anledningen till det är väl egentligen bara att ingen vill erkänna att SD faktiskt har rätt.

SD är ändå inte ett vettigt alternativ
Men nu skulle jag ju förklara varför SD inte är något vettigt alternativ och inte tvärtom. För även om man nu kan tycka att deras politik i många avseenden verkar vettig, så finns det några andra saker som gör det omöjligt för dem att bli ett vettigt alternativ.

SD kommer aldrig bli av med dess historia
Problemet ligger i deras historia. Exakt hur Sverigedemokraterna har kommit till är egentligen ovidkommande. Det går dock inte att komma ifrån att de har sitt ursprung i nationalistiska grupperingar som är stämplade som mindre rumsrena, för att uttrycka sig milt. Detta gör att SD alltid kommer att uppfattas som ett högerextremistiskt parti. Vilket också de traditionella partierna har markerat genom att tydligt ta avstånd från allt som har med SD att göra. Det spelar ingen roll hur mycket SD försöker tvätta bort den stämpeln eller vilken politik de för. De kommer aldrig att anses som rumsrena.

Till följd av dess historia så kommer aldrig något av de övriga partierna att kunna ingå något samarbete med SD. Ej heller kommer vi att kunna få någon vettig och öppen debatt i migrations- och integrationsfrågor. Och utan det tror jag vi är utan chans att lösa de utmaningar vi står inför när det gäller att integrera och hantera de nyanlända.

Ingen vettig människa vill ställa upp som företrädare för SD
Att SD inte anses rumsrent gör också att ingen vettig människa vill företräda partiet. Okej, det kanske är ett lite väl kategoriskt påstående. Självklart finns det säkert en del vettiga personer som valt att företräda SD också. Sannolikt har de dock enorma problem med rekryteringen av företrädare. Att de vuxit så snabbt har såklart också gjort det extra besvärligt. I många fall har de förmodligen fått ta in företrädare för partiet utan någon större kvalitetskontroll. Och partiets historia gör också att det sannolikt är en del med tveksamma värderingar som sökt sig till partiet.

Nu finns det säkert en hel del vettiga personer som sympatiserar med den politik som SD för. Men har de någon självbevarelsedrift så vill de knappast skylta med sina sympatier. Eftersom de då direkt riskerar att förstöra sitt renommé som de byggt upp under många år. Till följd av bristen på vettiga företrädare för partiet så kommer partiet företrädas av en mängd tvivelaktiga personer, vars tillkortakommanden ytterligare förstärker hindren för vettiga människor att företräda partiet.

Få som verkligen vill se SD regera
Egentligen är det otroligt att ett parti med så många tvivelaktiga företrädare har kunnat få så mycket röster. Det kan jag inte tolka som något annat än ett enormt underbetyg för övriga partier. Men jag tror inte det är så många som verkligen vill se Sverigedemokraterna styra Sverige.

Dels pga att det finns en ganska stor osäkerhet kring SDs företrädares lämplighet. Men också för att det finns starka och ganska farliga krafter i det svenska samhället som sannolikt aldrig skulle kunna acceptera ett styre med Sverigedemokratisk inblandning. Lika svårt som vänstern har att förstå SDs väljarnas oro och rädsla inför nuvarande invandring. Lika svårt har SDs anhängare att förstå vänsterns oro och rädsla inför SDs tillväxt. Vänstern likställer sverigedemokrater med nazister och lär göra det oavsett vilken politik SD för. Detta bäddar för ett väldigt oroligt samhälle.

Men vad är ett vettigt alternativ då?
Tyvärr finns det idag inget vettigt alternativ. Jag har ju redan i förra blogginlägget, “Vart tog det vettiga alternativet vägen?”, sagt att jag  inte anser att något av de 7 traditionella partierna är något vettigt alternativ. Nu påstår jag att SD inte heller är något vettigt alternativ. Vad hade egentligen varit ett vettigt alternativ? Svaret på den frågan får du i mitt nästa blogginlägg…

Vart tog det vettiga alternativet vägen?

Jag känner mig vilsen. Ärligt talat så känner jag inte att det finns något vettigt alternativ att lägga min röst på längre. Sorgligt nog så känns det som att jag är långt ifrån ensam om att känna sig vilsen i svensk politik.

Visst har jag haft svårt att finna mig helt hemma hos något parti förut. Att finna ett parti som tycker precis som jag själv är såklart en utopi, men jag har åtminstone alltid lyckats hitta ett hyfsat vettigt alternativ. Nu ser det dock omöjligt ut.

I grund och botten handlar det mycket om att jag förlorat förtroendet för dagens politiker. I min värld så vill jag att en politiker i riksdagen ska göra sitt bästa för Sverige. Tyvärr är min känsla att de flesta politiker sätter sin egen karriär och/eller sina egna övertygelser framför att ta ansvar för Sverige. Detta har jag dock redan diskuterat i mitt blogginlägg “Tro aldrig att du vet”.

Hur kunde det bli så här?
Att politikerna i samtliga partier, förutom SD, gått och gömt sig för migrationsfrågorna är ett kapitalt tjänstefel. Att sen skylla på att de har varit naiva när verkligheten kommit ifatt dem, håller inte för de som ska styra ett land.

Jag har inga problem med att välkomna invandrare till Sverige och är införstådd med de fördelar som invandring kan ge om det sköts på ett bra sätt. Men man får inte förneka, förminska och ignorera de risker, problem och kostnader det faktiskt också medför. I min bok är det inte naivt, utan fruktansvärt oansvarigt och huvudlöst.

Som en följd av hur våra styrande politiker har agerat de senaste åren har de lyckats ställa till det ordentligt för sig själva och framförallt för svenska samhället. Detta gäller nu inte bara politikerna i nuvarande regering, utan politikerna i alla de 7 traditionella partierna. Om de sen har gjort detta pga ideologisk övertygelse, omsorg för sin egen karriär eller rent oförstånd/naivitet låter jag vara osagt.

Vad är det då jag vill påstå att de har ställt till med? Här följer några exempel:

Problem 1: Ett besvärligt parlamentariskt läge
Genom att förminska och ignorera alla risker och problem som invandring kan medföra har man byggt upp SD till ett potentiellt 25%-parti. Allt har man gjort för att markera att man inte lyssnar på SD. Följden är att de som oroats över hanteringen av invandringen lämnats utan något annat alternativ än att rösta på SD (Läs gärna min analogi “Om att sitta på ett skenande tåg”). Summan av kardemumman är att vi nu har väldigt besvärligt parlamentariskt läge med en vågmästare som ingen vill ta i med tång.

Men de kunde väl ha röstat blankt istället är det säkert någon som tänker? Hur stor påverkan gör du med en blank röst? Är det nån som bryr sig om en blank röst? Sannolikt inte många. Men om du däremot lägger en röst på SD då sätter du en nagel i ögat på väldigt många.

Problem 2: Ökad polarisering i samhället
Extremister som verkligen är revolutionära och benägna att ta till extrema åtgärder tror jag fått ordentligt med vatten på sin kvarn. Genom att SD nu får så mycket röster så är det inte helt orimligt att de högerextrema känner ett större folkligt stöd för sin kamp. Detta trots att det inte nödvändigtvis är så att det finns fler främlingsfientliga svenskar än tidigare. Vänsterextremister upplever i sin tur sina farhågor som bekräftade att minst 13% av alla svenskar är rasister. Därmed stärks även de i sin övertygelse i sin kamp mot “de onda”. Polariseringen i samhället tror inte jag är speciellt hälsosam.

Problem 3: Otillräcklig kapacitet för nuvarande invandring
Nu har vi hundratusentals invandrare i vårt land som vi ska försöka hantera på bästa sätt. Att nuvarande regering eller alliansen ska lyckas ordna bostäder och jobb åt alla har jag väldigt svårt att tro på. Jag tror risken är uppenbar att en mycket stor del av invandrarna kommer att hamna i ett permanent utanförskap som en tredje klassens medborgare. Vilket sannolikt kan komma att ge upphov till en uppsjö nya obehagliga problem.

Detta är bara några exempel på vad jag tycker de har ställt till med och som kunde ha undvikits. Tyvärr tror jag att de traditionella 7 partierna är oförmögna att kunna lösa dessa problem på något bra sätt. Slutsatsen är med andra ord att jag inte anser att det finns något vettigt alternativ att rösta på längre.

Men SD då? Är inte de ett vettigt alternativ? Vad tror du jag kommer svara på det? Svaret på den frågan får du i mitt nästa blogginlägg…