Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

Kategori: Valet 2018

Svensk politik behöver en “game changer”

Det är snart bara 2 månader kvar till riksdagsvalet och för de som önskar se någon förändring i svensk politik ser det mörkt ut.  Framförallt för oss som vill se en borgerlig regering som driver borgerlig politik. Politik som sätter konsekvensanalys och hållbarhet i fokus när det ska fattas beslut och som vill att staten ska fokusera på sina kärnuppgifter.

Allas röster blir sannolikt meningslösa

Ett vanligt resonemang är att en röst på partier som till synes inte tar sig in i riksdagen är en “bortkastad” röst. Detta taktiktänkande finns inte minst hos borgerliga väljare, då de känner ett starkt behov av att lägga sin röst på ett etablerat borgerligt parti för att slippa en vänsterregering i ytterligare en mandatperiod. Märk väl att vi sällan hör att det är för att de vill ha en Alliansregering, utan snarare för att de vill slippa de andra. Vilket innebär att de inte röstar för något utan mot något.

Hoppet är förvisso det sista som lämnar en. Men förstå den frustration som borgerliga väljare nu känner när de börjar inse att det sannolikt är helt meningslöst vilket parti de röstar på. Allt tyder på att vi kommer fortsatt att få vänsterstyrd politik oavsett.  

Svensk politik behöver en “game changer”

För att vi ska få någon förändring i svensk politik krävs det att något exceptionellt inträffar som kastar om spelplanen lite grand. Vi behöver helt enkelt en “game changer” som gör att vi kan komma bort från de låsningar som orsakar det besvärliga parlamentariska läge vi befinner oss i. Ett parlamentariskt läge som ser ut att bara förvärras med tiden.

Jag tänker försöka förklara det hela genom att beskriva och måla upp det sannolika parlamentariska läget vid 2 olika scenarier. Dels det sannolika parlamentariska läget om riksdagsvalresultatet blir som det förmodas bli  i höst. Och dels hur en “game changer” skulle kunna förändra läget.

Det förmodade valresultatet i höst

Vi börjar med det absolut mest sannolika scenariot och det som förmodas hända som det ser ut idag. Hur skulle då rösterna och mandaten fördelas? Sannolikt hade vi inte fått några stora skillnader mot vad vi ser i opinionsundersökningarna idag. Vill du själv ha koll på opinionsundersökningarna och laborera på egen hand så rekommenderar jag Mandatkollen.se och Pollofpolls.se. Men om jag gör en kvalificerad gissning av valresultatet, utifrån de trender och väljarstöd som opinionsundersökningarna antyder, skulle det kunna se ut så här:

Förmodat valresultat i riksdagsvalet 2018

Röstfördelning(%) Mandat
Vänsterpartiet 8,5 32
Miljöpartiet 4,5 17
Socialdemokraterna 21 80
Sverigedemokraterna 25 95
Centerpartiet 7,5 28
Liberalerna 5 19
Moderaterna 20,5 78
Kristdemokraterna 3
Medborgerlig Samling 1
Övriga 4

Vi har nu hamnat i en situation där det mest sannolika utfallet i höstens val är att SD kommer att bli största parti och få ca 25% av rösterna. Detta samtidigt som S sannolikt kommer att kollapsa och bara nå strax över 20%. Alliansen kommer också att haverera eftersom KD med stor sannolikhet kommer att hamna under 4%. KD har tidigare räddats av taktikröstande moderater, men som det nu är så kommer även L att behöva stödröster. Detta innebär att stödrösterna inte kommer att räcka till för att rädda KD.

Än mer prekärt parlamentariskt läge väntar

Om vi denna mandatperiod haft ett besvärligt parlamentariskt läge, så är det inget mot vad vi kommer att stå inför i höst med ett valresultat som ovan. Det kommer att bli ytterst prekärt i mångas ögon. Och frågan är vad vi kommer att få för regering. Eftersom både S och Alliansen kollapsar kommer vi ställas inför en rad möjliga och omöjliga regeringsalternativ. Varav vissa är mer sannolika än andra.

Regeringsalternativ efter förmodat valresultat i riksdagsvalet 2018

Som vi ser i bilden ovan så kommer de Rödgröna(1) med 129 mandat fortfarande vara större än Alliansen(8) med 125 mandat. Men de kommer inte ha ett tillräckligt regeringsunderlag och finna stöd för sin politik. Inte ens med stöd av mittenpartierna C och L kommer de att få stöd för sin politik i riksdagen. Så då är frågan vad som kommer att hända.

Får vi S och M i samma båt?

Många har spekulerat i att S och M ska “ta ansvar” och bilda regering ihop. Men de skulle inte heller få egen majoritet, utan skulle behöva ha med antingen L eller C. Vilket säkert inte skulle vara något problem. Frågan är väl bara om S och M verkligen skulle sätta sig i samma båt. Men alternativet är att antingen S eller M själva söker stöd hos SD för att regera. Det finns dock inte en chans i världen att de skulle sätta sig i samma regering som SD. Speciellt inte när SD är större än de själva. Det är nog inte heller speciellt sannolikt att varken S eller M skulle låta sig vara beroende av stöd från SD i regeringsställning. SD har helt enkelt blivit för stora för att hantera.

Mest sannolikt är en regering med S, M och C

Det kommer som ni förstår bli ytterst besvärligt att bilda regering i höst. I slutändan tror jag dock att vi kommer att se en regering med både S och M. Det finns helt enkelt inte några andra tänkbara alternativ. Det är dessutom den, till synes, säkraste och bekvämaste vägen för både S och M. Man kan då lätt slå sig för bröstet och säga att de tar ansvar för Sverige.  Dock kommer ju sannolikt inte mandaten att räcka för dessa två att bilda majoritetsregering. Så troligtvis kommer man även att ta med sig C också. M skulle säkert hellre ha med L, men S skulle definitivt föredra C och sannolikt vinna den förhandlingen.

Inga utsikter för någon större förändring av politiken

Vad tror vi då om den politik som kommer att föras? Jo med S i regeringen så kommer vi att få sossepolitik. Och även om Alliansen skulle bilda regering så kommer de att behöva stöd av S eftersom C och L aldrig skulle acceptera att ta stöd av SD. Så kort och gott lär det inte att bli någon större förändring mot idag. 

Vad skulle en “game changer” få för effekt?

Om vi då istället ser till vad som skulle hända om en “game changer”, mot all förmodan, skulle ta sig in i riksdagen. Då skulle vi sannolikt få en markant förändring i valresultatet och skapa helt nya möjligheter att slippa de låsningar som vi har i svensk politik idag. Förhoppningsvis skulle vi även få ett bättre debattklimat där man börjar bry sig mer om vad som sägs än vem som säger det.

Vilket parti skulle kunna bli en “game changer”?

Vad är det då för parti som skulle kunna bli en “game changer”? Det är inte vilket parti som helst som kan fungera som en “game changer” utan det måste uppfylla följande kriterier:

  • Får inte vara belastat av att ha varit med och försatt svensk politik i den här situationen.
  • Måste anses rumsrent och ha kompetenta och klanderfria företrädare som de andra partier kan samarbeta med utan att förlora ansiktet.
  • Måste kunna ha bred målgrupp och samtidigt uppfattas som ett vettigt alternativ till SD.

Detta innebär att inget av de befintliga riksdagspartierna kan bli en “game changer”. Det finns idag bara ett parti  som uppfyller alla kriterier för att fungera som en “game changer”. Det partiet är Medborgerlig Samling (MED).

Krävs att folk börjar tänka steget längre

Vad gäller MEDs valresultat så vill jag påstå att det handlar om att MED antingen får ca 1% eller rejält mycket mer än 4%. Givetvis är det förstnämnda valresultatet i nuläget väldigt mycket mer sannolikt. Detta eftersom den enskilt största orsaken till att man inte lägger sin röst på MED är att folk tror att det skulle vara en bortkastad röst. Men om folk skulle börja tänka steget längre och inse att det är de andra partierna som man kastar bort sin röst på. Då kan läget förändras drastiskt.

Så om jag gör en kvalificerad gissning av valresultatet baserat på att MED faktiskt kommer in i riksdagen då skulle valresultatet kunna se ut så här:

Valresultat i riksdagsvalet 2018 om Medborgerlig Samling kommer in i riksdagen (Röstfördelning %)

 

Röstfördelning(%) Mandat
Vänsterpartiet 8,5 32
Miljöpartiet 4,5 17
Socialdemokraterna 21 78
Sverigedemokraterna 15 56
Centerpartiet 7 26
Liberalerna 4,5 17
Moderaterna 18 67
Kristdemokraterna 2,5
Medborgerlig Samling 15 56
Övriga 4

Som synes skulle MED då ta en hel del väljare från SD. Närmare bestämt de väljare som valt att rösta på SD enbart för att de varit det enda alternativet till de traditionella etablerade partierna. Det är fastlagt bland annat genom SCBs Partisympatiundersökning att det är många som röstat på SD trots att de egentligen inte sympatiserar med partiet. Många har sannolikt röstat på SD enbart i syfte att ge ett stort långfinger åt de andra partierna. Och det är ju klart att om man har velat reta de övriga partierna och “etablissemanget” så mycket som möjligt, så har ju en röst på SD fyllt sitt syfte väl. Samtidigt så har man inte haft något alternativ. Skulle man få ett vettigt alternativ att rösta på så skulle sannolikt många välja det alternativet. Och om MED inför valet verkar få över 4%, så kommer MED att kunna vara just det vettiga alternativet.

Jo MED skulle sannolikt få ca 15%

Du kan säkert ha reagerat på att jag håller för sannolikt att MED skulle få 15% av rösterna i valet i höst, om MED mot all förmodan skulle ta sig över 4%-spärren. Jag  reagerade också med viss förvåning över den höga siffran, men hur jag än räknar så hamnar MED där. Det finns helt enkelt en hel del argument som talar för det och jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om bara det. Men kortfattat är huvudargumenten följande

  • Det är en enorm skillnad på ett parti som är riksdagsmässigt dvs över 4%-spärren jämfört med ett parti under spärren. Förutsättningarna för att locka till sig röster ökar då avsevärt. Dels för att partiet inte längre anses vara en bortkastad röst och dels för att partiet får betydligt större uppmärksamhet.
  • Många av SDs väljare är tidigare borgerliga väljare och bör rimligtvis välja ett  parti som driver en borgerlig politik om man bara erbjuds ett vettigt alternativ som är riksdagsmässigt.
  • SD förmodas kunna få 25%. Drygt hälften av dessa väljare är ännu inte SD-väljare utan väljare som kommer från andra partier, men vill byta bort sina gamla partier. Rimligtvis borde en del av dessa kunna överväga ett vettigt alternativ till SD som  är riksdagsmässigt.
  • Det har funnits ett motstånd mot att gå till SD till följd av stigmatisering och social utfrysning från omgivningen. Många väljare har trots detta valt att gå till SD, även om det hållit tillbaka SDs framfart. Motståndet har avtagit något över tid men finns kvar till viss del och många SD-väljare skulle sannolikt välkomna ett rumsrent alternativ.
  • Det finns ett utbrett politikerförakt och MEDs företrädare är inga yrkespolitiker med politiken som karriär, utan politiker med yrken.
  • Det finns exempel på liknande politiska rörelser i Europa (t ex En Marche med Macron) som nått extrem framgång på kort tid när de väl blivit accepterat som ett fullgott alternativ.
  • Därtill har MED ett väldigt genomarbetat partiprogram och kan appellera till en bred målgrupp.

Det finns såklart också en del saker som talar emot MEDs framfart som att det sannolikt kan komma att saknas tillräckligt med valsedlar för MED i alla vallokaler och att partiet saknar ekonomiska resurser. Men sammantaget så landar jag trots allt i MED sannolikt skulle få ca 15% om partiet skulle lyckas ligga över riksdagsspärren inför valet. Det är såklart det sistnämnda som är smått osannolikt. Inte att MED skulle få 15% om partiet skulle visa sig vara riksdagsmässigt inför valet.

SD har blivit för stora för sitt eget bästa

Även om MED sannolikt skulle ta en hel del väljare som annars skulle har röstat på SD skulle ju ändå SD sannolikt fortfarande bli större än de var vid förra valet. Men de blir inte så stora att de blir helt ohanterliga för de övriga partierna. SD har helt enkelt blivit för stora för sitt eget bästa. För SDs del så skulle MED faktiskt kunna vara biljetten till ett positivt inflytande på den politik som förs. Även om det skulle innebära att man som parti skulle få färre röster. Men utan MED så kommer SD att bli så stora att det mer eller mindre omöjliggör samarbeten med övriga partier.

Om vi nu kollar på vilka regeringsalternativ vi skulle ha om MED kommer in får vi en helt annan bild än tidigare.

Regeringsalternativ efter riksdagsvalet 2018 om Medborgerlig Samling inte kommer in i riksdagen

Öppnar sig för nya regeringsalternativ

De rödgröna (1) med 127 mandat skulle fortfarande vara större än Alliansen (7) på 110 mandat. Men Alliansen tillsammans med MED skulle vara betydligt större på 166 mandat. Men vad som är än mer intressant är att M tillsammans med MED och SD skulle ha egen majoritet på 179 mandat. Nu är det inte speciellt sannolikt att M skulle sätta sig i en regering med SD efter allt som varit, även om det underlättar att M fortfarande är större än SD. Däremot så är det nog inte så otroligt att M skulle kunna tänka sig att regera med SD som stödparti om de har MED som regeringspartner istället för L och C. Tillsammans med L och C i Alliansen har det varit lönlöst för M att ens öppna dörren mot SD. Men med MED skulle M helt plötsligt få ett möjligt regeringsalternativ, där man kan använda sig av SD som stödparti.

MED kan “krossa socialismen”

Skulle MED komma in i riksdagen skulle vi dessutom sannolikt slippa vänsterpolitik under ganska lång tid framöver och “krossa socialismen“. Detta innebär att vänstern kommer att göra allt för att smutskasta Medborgerlig Samling, vilket vi redan sett exempel på. Sannolikt kommer de även få hjälp från många av de traditionella partierna och “etablissemanget” då även de, med all rätt, känner att deras maktposition är hotad. Det är många starka krafter som kommer att göra allt för att förhindra att de förlorar sin makt. 

MED är den “game changer” som behövs i svensk politik

Summerar man det hela så är det så att Medborgerlig Samling är det enda parti som faktiskt kan göra skillnad i svensk politik och vara den “game changer” som så väl behövs. Det är just denna insikt som fått mig att engagera mig i Medborgerlig Samling.  

Tänk steget längre och fundera på vad du vill uppnå med din röst

Nu inför detta viktiga val i höst så skulle jag vilja uppmana dig som väljare att tänka steget längre. Och faktiskt fundera över vad du vill uppnå med din röst. Du kanske instinktivt känner att du vill ge ett så stort långfinger som möjligt åt de etablerade partierna i syfte att få dom att ändra sig och sin politik? Personligen kan jag förstå om det känns bra att lägga din röst på något som sticker de andra partierna i ögonen. Men oavsett hur mycket det sticker i ögonen, så kommer de inte ändra på sig. Hittills har det bara haft motsatt effekt och istället förvärrat situationen, då den så kallade “7-klövern” bara gjort så mycket tvärtemot SD som möjligt. Så om du verkligen vill få till en förändring av svensk politik, då är det faktiskt Medborgerlig Samling du bör lägga din röst på. Enbart om MED kommer in riksdagen kan vi komma runt de låsningar och det bekymmersamma parlamentariska läget som vi har. Lägger du din röst på något annat parti fram tills dess att MED är över 4%-spärren, då bidrar du till status quo i svensk politik. När väl MED är över 4%-spärren, då kan vi börja snacka politik!

Gör en insats redan nu

Observera att du inte behöver vänta till 9 september för att påverka med din röst. MED behöver din hjälp redan nu. Här är en rad saker du kan göra.

  1. Rösta MED i opinionsundersökningar
    Om du får frågan i någon opinionsundersökning så kan du ju riskfritt uppge Medborgerlig Samling. Att synas i opinionsundersökningarna är avgörande för huruvida MED ska lyckas eller inte.
  2. Berätta för andra
    Få även andra att tänka steget längre och inse att en röst på MED faktiskt är det enda som kan göra skillnad i svensk politik.
  3. Bli gärna medlem i Medborgerlig Samling eller stöd partiet på annat sätt.
    MED är en ideell gräsrotsrörelse utan något som helst partistöd. Därför är det oerhört värdefullt om du väljer att bli medlem. Vill du hjälpa partiet ytterligare kan du köpa en riksdagsobligation.

Din röst på MED har stor betydelse även under 4%-spärren

Sen ska tilläggas att även om vi inte lyckas få in MED i detta valet så kommer det fler chanser. Och även om MED inte når 4% så kan din röst göra stor skillnad. Vid 1% så får MED valsedlar upptryckta till nästa val. Och vid 2,5% blir partiet berättigat till visst partistöd. Så låt inte din röst bli bortkastad. Lägg din röst på Medborgerlig Samling!

Till sist vill jag bara be dig som läst detta inlägg att fylla i följande frågeformulär för min egen lilla opinionsundersökning. Du kan antingen göra den direkt här eller gå in på följande länk:
https://goo.gl/forms/5lfFK7MsrdzCCjl72

 

[email-subscribers namefield=”YES” desc=”Vill du följa Vettigt.nu och bli uppdaterad när jag postar ett nytt inlägg?” group=”Public”]

Vikten av att förstå men inte blidka vänstern

Men hallå vänstermänniska! Hur tänker du egentligen? Det tror jag är en tanke som slår många högermänniskor. Svaret på den frågan lämnas däremot alltid obesvarad. Nu kommer jag dock göra ett försök att bringa klarhet i hur vänsterfolket tänker och varför de tänker som de gör och hur det påverkat högern. Givetvis har jag en hel del fördomar och föreställningar om vänstermänniskor som kommer att vädras i och med detta. Och jag kan mycket väl ha fel. Men i så fall så räknar jag med att du kommer att påpeka detta.

Högerfolk är onda och vänsterfolk är korkade
Själv är jag en högermänniska. Inte nödvändigtvis mycket till höger men definitivt till höger och har så varit i, mer eller mindre, hela mitt liv. Uppenbarligen så har vi till höger och vänster väldigt olika syn på varandra. En syn som sannolikt i huvudsak är baserad på fördomar. Grovt generaliserat och förenklat kan man nog summera det till följande. Vänstern ser högerfolk som onda eller i bästa fall egoistiska och högern ser vänsterfolk som korkade eller i bästa fall missunnsamma.

Svårt att förstå varandra när vilja saknas
Jag tycker det är sorgligt och lite märkligt att vänsterfolk och högerfolk är så oförstående för varandra. Vi lever ju trots allt i samma värld och vi hade kunnat haft så mycket bättre och konstruktiva debatter om vi hade haft en större förståelse för varandra. Men en vänstermänniska verkar ha väldigt svårt att verkligen föreställa sig hur högerfolk tänker. Och på motsvarande sätt så har högerfolk väldigt svårt att förstå hur en vänstermänniska tänker. Dessutom verkar det finnas en inbyggd ovilja att försöka förstå hur den andre tänker. I huvudsak beroende på att man redan tror sig förstå hur den andre tänker. Men också för att man föredrar att ta till sig information som bekräftar sin egen världsbild och personliga uppfattning om saker och ting.

Egentligen vill vi alla samma sak
Jag tror dock att det hade varit bra om vi kunde förmå oss själva att öka förståelsen för varandra. För grejen är den att egentligen så vill vi samma sak. Alla vill vi göra världen lite bättre och minimera lidande och misär för dess invånare. Dock är det stor skillnad i hur man tänker sig att åstadkomma detta på bästa sätt.

Vänstern ser världens välstånd som något beständigt och konstant
Grovt förenklat vill jag påstå att roten till allt missförstånd ligger i två olika världsuppfattningar. Vänstermänniskor lever med en uppfattning om att det finns en stor pengapåse med pengar i världen. Denna pengapåse innehåller en viss konstant mängd pengar som är fördelade bland alla världens invånare. I och med att pengapåsen alltid är lika stor innebär det att om en person blir rikare än andra så sker det på bekostnad av någon annan. Därför strävar vänstern efter att alla ska få lika stor del av pengapåsen.

Högern ser världens välstånd som något föränderligt och påverkbart
Enligt högermänniskan fungerar det inte på det sättet. Högerns syn på pengapåsen är att den kan växa eller krympa som en konsekvens av olika beslut och händelser. Dvs att även om det är någon som blir väldigt mycket rikare än andra så behöver det inte ske på bekostnad på av någon annan. De som blir rika kan bli det genom att få pengapåsen att växa. Och när den växer kan det samtidigt innebära att andra också får det bättre. T ex genom innovativa företag som skapar nya arbetstillfällen med mera.

Med vänsterns världsbild är det logiskt att se högern som ond
Men det är klart, om man nu tror att den som blir rik blir det på bekostnad av andra så är det ju förstås också naturligt att föreställa sig den rike som en egoistisk eller t o m ond människa. Och eftersom högern tycker det är okej att rika ska få vara rika, så anser vänstern att också högerfolket är onda. Ju mer höger du är desto ondare är du. Och ondast av de alla är ju förstås de som är extremt mycket höger.

Svårt för högern att föreställa sig vänsterns rädsla
Just den här synen som vänstern har på högern som onda människor tror jag högermänniskor har svårt att inse vidden av. T ex tror jag att högermänniskor har väldigt svårt att föreställa sig den rädsla för extremhögern som vänstern känner. De flesta högermänniskor tror nog att vänsterns retorik, där de jämställer SD-anhängare som nazister och rasister, mer eller mindre bara är en strategi. Men där misstar vi nog oss, för det är sannolikt så att vänstern faktiskt på allvar verkligen tror det de säger. Och i kampen mot ondska skyr man inga medel.

Högern har dansat efter vänsterns pipa och tappat sin trovärdighet
Vad högern behöver inse är att en regering med SD i princip är praktiskt omöjlig till följd av vänsterns rädsla. Så vad är då alternativet? Idag finns inte något vettigt alternativ för en högerregering. Högern har tyvärr dansat efter vänsterns pipa under ganska lång tid nu i rädsla för att bli utpekade som onda. Detta har resulterat i en mängd irrationella beslut, tagna, till synes, utan konsekvensanalys. Vilket gjort att de befintliga högerpartierna tappat trovärdighet och förtroende.

Väljarna vill känna förtroende
Min analys är att väljarna generellt sett röstar på det parti vars företrädare man har mest förtroende för när det gäller att styra landet. Så länge man har förtroende för de som styr så spelar inte sakfrågorna någon större roll. Man förutsätter helt enkelt att de som styr landet gör det på bästa sätt och är mer lämpade att ta beslut i sakfrågorna än väljaren själv. Om det sen är att man har lika mycket förtroende för flera partier, ja då är det partiernas ställningstaganden i, för väljaren angelägna, sakfrågor som avgör.

Utan förtroende blir väljaren irrationell
Det som nu dock hänt är att en stor del av väljarna mer eller mindre helt tappat förtroendet för de som styr landet. Men även om man inte hittar något parti man känner förtroende för vill man inte gärna slänga bort sin röst genom att rösta blankt eller något icke riksdagsmässigt parti(<4%). Så därför har många röster hamnat på det parti som retar de andra partierna allra mest, även om väljaren inte har förtroende för företrädarna för det partiet heller. Vad de andra partierna sedan gör för ställningstaganden i sakfrågor kommer i princip inte spela någon roll, så länge väljaren inte återfår förtroende och tillit till partierna.

Vi behöver ett parti som vågar föra högerpolitik
Så vad vi behöver är ett högerparti som vågar föra högerpolitik. Visst kommer vänstern att se det partiets företrädare och väljare som onda eller i bästa fall egoistiska. Men det ingår i deras världsbild och det enda vi kan försöka göra är att presentera vår världsbild och jobba för ett bättre värld utefter den. Det är vansinnigt att anpassa högerns politik efter vänsterns världsbild.

Låt oss återställa ordningen i svensk politik
Det är, enligt mig, tämligen klart att SD knappast kommer att kunna utgöra underlag för en regering under överskådlig framtid. Men då gäller det att vi till höger ser till att folk får ett vettigt alternativ att rösta på till valet 2018. De befintliga högerpartierna kommer sannolikt inte kunna vinna tillbaka förtroendet och tilliten som de förlorat. Åtminstone inte på så kort tid som det är fram till nästa val. Men jag har ändå hopp. Uppstickaren Medborgerlig Samling (MED) har till synes alla förutsättningar för att kunna bli det vettiga alternativet, som så väl behövs för att återställa ordningen i svensk politik!

Så får vi ett vettigt alternativ till valet 2018

Då var det dags att avslöja vad som vore ett vettigt alternativ och hur det skulle kunna uppnås. Som ni har kunnat läsa i mina tidigare blogginlägg (“Vart tog det vettiga alternativet vägen?” och “Nej, SD är inte heller ett vettigt alternativ”) finns det idag inte något vettigt alternativ att rösta på. Jag ser inte dagens partier som några trovärdiga alternativ till att lösa de problem som Sverige idag ställs inför. För att citera Anna Dahlberg från en av sina ypperliga krönikor: “Ingen har i dagsläget en susning om hur detta ska lösas”. Då avseende integrationen, men det är långt ifrån den enda utmaningen som politikerna står handfallna inför. I många fall är problemen självförvållade, medan de i andra fall är resultat av en förändrad värld.

Vill kunna lita på att de styrande gör sitt jobb
Som vanlig medborgare vill jag inte behöva ta ställning i sakfrågor som om Sverige ska vara med i NATO eller inte. Eller om hur vi ska få världens bästa skola för alla. Eller om hur vi ska göra för att hjälpa människor i nöd på bästa sätt. Detta är frågor som jag förväntar mig att våra folkvalda politiker sätter sig in i och tar bästa möjliga beslut om. Det är deras jobb att ta ansvarsfulla och väl genomtänkta beslut, där man har tänkt steget längre och analyserat alla de konsekvenser som besluten kan tänkas få. Tyvärr har de styrande inte levt upp till våra förväntningar och deras förtroendekapital är nu helt förverkat.

Vi behöver ett vettigt alternativ som kan ena Sverige
Vad vi behöver är ett vettigt alternativ som kan ena Sverige och skapa en handlingskraftig och ansvarsfull regering som folk har förtroende för. Med dagens partier så finns det ingen konstellation som skulle kunna ge oss en regering som folket skulle ha förtroende för. Det förtroende som folk i gemen haft för dagens partier har förverkats och det kommer sannolikt att dröja länge innan den kan återgå till tidigare höga nivåer. Och så kan vi inte ha det någon längre tid. Vad vi behöver i svensk politik är något som i entreprenörsvärlden kallas för en “disruptive idea” (svårt att hitta nån bra svenskt uttryck för det), som kan förändra politiken som vi ser den idag. Det är dags att tänka utanför boxen.

Ett parti baserat på krav på dess företrädare istället för dess partiprogram
Jag tror det är dags att vi får ett parti som baseras på krav och förväntningar på dess företrädare snarare än ett fastlagt partiprogram med detaljerade och rigida utfästelser. Företrädarna för partiet ska åläggas att agera ansvarsfullt och ta välgrundade och rationella beslut utan inblandning av egenintresse eller fasta övertygelser. Dessutom skall dess företrädare ha respekt för våra gemensamma resurser och verka för att man nyttomaximerar utnyttjandet av dessa. Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket, som en gammal S-politiker sa en gång i tiden.

Ett parti som verkar för att göra det bättre för alla
Jag vill se ett parti som verkar för att göra det bättre för alla, istället för att enbart se till sina egna väljares bästa. De som styr Sverige skall göra sitt bästa för att säkerställa en hållbar och optimal utveckling av Sverige som gynnar alla Sveriges medborgare. Därmed inte sagt att det ska finnas någon strävan efter att det ska bli lika mycket bättre för alla eller någon strävan efter att alla ska få det lika bra. 

Bra ledare och politiker är öppna för alla möjligheter
Intresseorganisationer är vitala ingredienser i en demokrati, men de bör aldrig styra ett land. Ej heller bör ett land styras av personer vars sinne är blockerat av fasta övertygelser. Bra ledare och politiker måste vara öppna för alla möjligheter och idéer och aldrig tro sig veta. “I samma stund som man tror sig veta har man också uteslutit möjligheten att man faktiskt har fel” (mer om det i mitt tidigare blogginlägg “Tro aldrig att du vet”). Man måste vara öppen för att en meningsmotståndare ibland faktiskt kan komma med bästa lösningen. Därför bör man alltid vara ödmjuk inför sina meningsmotståndare och aldrig dras med i någon pajkastning. En bra politiker ska kunna argumentera för sin sak utan att förkasta andras idéer. Man bör också kunna erkänna sina misstag och undvika att skylla på någon annan. 

Ypperliga förutsättningar för ett nytt parti att ta plats i svensk politik
Det har nog aldrig funnits ett bättre tillfälle för ett nytt parti att uppstå i svensk politik. Mycket tack vare att avsaknaden av ett vettigt alternativ är så stor. Jag tror det är väldigt få som verkligen känner tillit till de befintliga partiernas förmåga att styra Sverige. Därtill finns det också en annan faktor som talar för att det finns goda förutsättningar för att verkligen lyckas få till ett vettigt alternativ. Det är att de flesta tokstollar och vildhjärnor, som normalt sett annars lätt nästlar sig in i ett nytt parti, nu redan är engagerade i SD.

Att bilda parti direkt är ingen bra strategi
Jag tror dock inte första steget är att bilda ett nytt parti. I första hand handlar det om att samla folket kring idén om ett vettigt alternativ och låta det formas av folket. Och eftersom ett vettigt alternativ ska baseras på krav och förväntningar på dess företrädare så krävs det att man lyckas locka till sig riktigt bra företrädare. Ett nystartat parti utan ett riksdagsmässigt väljarstöd kan aldrig locka till sig de bästa politikerna. Samtidigt så krävs det sannolikt dock en kärna av engagerade personer för att dra igång en folkrörelse som denna. Så om man nu redan har bildat ett parti så kan man ju ändå utgå från det och reformera det till ett vettigt alternativ.

Duktiga och ansvarsfulla politiker finns och kan värvas
Dessutom tror jag inte på ett parti som styrs av ett gäng amatörer. Jag är övertygad om att det finns många duktiga och ansvarsfulla politiker i så gott som alla partier, som inte är blockerade av ideologiska övertygelser eller styrda av egenintresse. Många av dessa tror jag känner sig vilsna i sina partier idag. Och skulle ett vettigt alternativ finnas med ett riksdagsmässigt väljarstöd, så tror jag mycket väl man skulle kunna locka till sig dessa som företrädare för partiet.

Kreativitet och entreprenörstänk behövs
Det räcker dock inte bara med duktiga politiker som företrädare. För att lösa den situation som Sverige har försatts i tror jag också att det krävs ett innovativt tänkande och stort inslag av entreprenörskap. Därför tror jag också att man behöver knyta till sig kreativa personer med entreprenörsbakgrund som är vana att tänka utanför boxen så väl som innanför boxen.

Så vem ska plocka upp bollen?
Många tänker säkert att detta är en utopi och att det aldrig skulle gå att uppnå. Det tror dock inte jag. Jag kan såklart ha fel, men jag tror det är många som gladeligen skulle ge sin röst till ett vettigt alternativ som jag beskriver ovan. Om det bara fanns. Frågan är bara vem som kommer att ta bollen. Inget av de 8 existerande riksdagspartierna lär kunna reformeras till den grad att det blir ett vettigt alternativ. Rimligtvis borde något parti utanför riksdagen kunna plocka upp bollen eftersom det skulle ge dom en USP (Unique Selling Point) utöver det vanliga. Bäst hade det ju dock varit om det uppstått som en folkrörelse. Troligast är det nog dock att något befintligt parti kommer att plocka upp bollen. Vem som än gör det kommer att få min röst i valet 2018.